hur

Mitt huvud bubblar och snart kokar det väl över. Inom några dagar (två) kommer jag att vara långt från allt som är mitt, vänner, jobbet, kärlek, stress och panik. Men no one seems to care. Det är ingen som har tiden att ta den där fikan, det där samtalet eller detdär fjuttiga smset som visar att de bryr sig. Mygod, så har det pågått hela månaden.

Så fånigt. Av mig. Och jag kräver aldrig mer än lite sällskap. Vad gör man åt saken? Sådant får mina tankar att skena iväg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0