pengafrågan
Ibland undrar jag hur det kommer sig att de pressar oss studenter på pengar konstant, oss som är den delen av befolkningen med minst inkomst. Har vi någon inkomst, får det inte vara någon hög inkomst heller - om man inte vill ha CSN på halsen som kommer kräva en på pengar istället för att vara det företaget som ska hjälpa studenten med pengar. Och vad tror de här politikerna att de kan göra för att hjälpa oss, ge oss mer pengar? Göra saker gratis? Folk blir ju missnöjda hur det än vrids och vänds. Jag är 21 år, bor hemma, mitt rum är lika stort som vårt gamla badrum och jag har räkningar jag i veckan kommer att bli påmind om att betala. Så säg mig, CSN, Vänstern, Högern och allt vad fanken det finns - vad ska ni göra för att hjälpa mig?
18.25
Ögonen svider, som att jag plötsligt blivit pollenallergisk i början av september. Inte hjälper det att blunda heller - jag är inte trött nog.
don't you ever ever cry
Försöker, med allt jag har, att lägga mig tidigt för att slippa tänka på för mycket onödigt. Det hjälper att lägga sig innan någon annan i familjen. Då känner man sig som sju år igen, när man skyndade i säng för att hinna somna innan lamporna släcktes och var ensam i mörkret i stora huset.
Trevor Hall - Well I say.. och bums i säng.
sommar, sol, grönt, färgfullt, vackert; på väg att försvinna och det snart
those will be the best memories
Förra året fick hjärtat två biljetter till Luftballongflyg av mig i födelsedagspresent, och jag blir påmind om resan varje gång en luftballong sveper över stan.
vi vet inte vart vi ska men vi ska komma dit
Vet inte om jag ska springa, sova, sitta eller pilla i naveln. Just nu är det blandade känslor som härjar i kroppen, jag vet inte vilken känsla jag ska lyssna på. De bra eller de dåliga. Så jag väljer att stanna i mitt rum, där jag är säker, äter en macka och en banan till middag och räkna ner de sista arbetsdagarna innan skolan drar igång.
if only your bed could cry
There's so many memories
Muted in your pillow
tattooed on your walls
they've seen it all and kept it in
Muted in your pillow
tattooed on your walls
they've seen it all and kept it in
vad vill jag bli när jag blir stor?
Jag sitter fortfarande och kliar loss håret på huvudet av fundering. Hur väljer man vad man vill göra? Hur vet man vad man är bra på? För en sekund sedan kollade jag in Lärarprogrammet på SU och fick lite småpanik. 7-11 terminer, allt är teoretiskt och man blir inte ens civilingenjör av det. Then what's the point? En sak är jag bra på: språk. En annan sak jag är bra på: allt som inte är teoretiskt. Och den kombinationen leder till reseledare, flygvärdinna and so on. Men tänk om det inte passar mig och jag blir missnöjd med mitt val. Som alla andra gånger det handlat om studier. Önskar väldigt ofta att någon bara ska säga åt mig vad jag ska göra, att någon ska stödja mig hela vägen och vara min högra hand i allt som har med skola och jobb att göra. Så att jag slapp känna mig så ensam därute.
Gåtornas palats
Under sommarens fyra dygn i Kroatien hade jag äran att läsa och läsa ut Dan Browns debutroman 'Gåtornas palats (engelsk titel: Digital Fortress, ISBN 91-0-010716-6). Jag totalt slukades av boken, och precis med de andra två böckerna jag läst ('Da Vinci-koden' och 'Änglar och Demoner') kunde jag inte släppa ifrån mig den och levde mig helt in i händelserna. Något Brown är riktigt bra på är att fånga läsaren direkt från början. Den är spännande från början till slut.
Om ni gillar Dan Browns övriga verk, lär ni knappast bli besvikna på denna. Det gäller att vara openminded och inte helt bry sig om realiteten och istället svepas med i spänningen Brown är så bra på att skapa.
Nu ska jag krypa i säng med 'I cirkelns mitt' i famnen och ser fram emot att se 'Den förlorade symbolen' kommer ut i liten pocket.
att ha fel namn
Bland det jobbigaste i världen måste nog ändå vara att söka jobb. Man blottar sig själv, tvingas sälja sig och säga bra saker om sig själv - bara för att få möjligheten att tjäna en slant. Men jag vet väl inte hur man 'säljer sig själv', vad de där som tar emot mitt mail vill höra. Och det är väl det som gnager i mig. Jag vill vara den som har det bästa CV( och lite därför har jag praktiskt taget studerat i hur man skriver ett Personligt Brev och CV. Jag kan göra ett perfekt CV - så länge den inte handlar om mig. Som när någon ber en att berätta om sig själv.), vara exakt den de söker och slippa ångesten och väntan på att de ska höra av sig (vilket de aldrig gör). Hej, här är jag, ung vuxen, med ett utländskt påbrå och efternamn. Jag har lite att oroa mig över. Jag har sett min egen far gå under jord i väntan på ett jobb de senaste 13 åren, och än väntar han. Civilingenjör i geologi var visst inte bra och häftigt nog för Sverige, och att han tillbringat halva sitt liv åt studier var inte heller så viktigt. Han heter fel och fult så och därmed basta.
Det skrämmer mig. Att jag kommer vara en av dem som avvisas, trots utbildning, erfarenhet, personlighet. Det ska inte behöva vara så. Vad gör det om jag inte har ett efternamn ALLA kan uttala? Jag är ju snäll.
are we dead yet?
We were all deceived when we found your body at the bottom of the sea, rusty and knotted. It was a laptop case embossed with three gold letters. 'GOD' we read and had a taste of the holy power. I turned it on and sure enough was a screensaver of the holy cross and a scrolling marquee which i slowly read, 'heaven is a database and god is a program'. With a newfound hate, I swam back to my city and with god under my arm, I passed churches and apartments. An anti-aliased halo was lingering just above the armpit in which i held our creator, our father. The clergy rushed to see my find and grabbed, greedily grabbed the holy spirit from me and i saw the flash of light hitting steel, felt a blade-- a plunge into my side.
and somehow I must find it alone
Visst får ni ibland känslan av att ni är ensamma om att ha någon vett i huvudet? Såpass att det kliar i kroppen när förklaringen inte går igenom. Så har jag haft det hela min uppväxt. Och jag försöker än idag. Kanske hoppas jag att någon, någon dag, kommer ta sig tid att lyssna på vad jag har att säga innan de sjasar iväg mig utan att låta mig tala till punkt. Det är nästan så man känner att man blir behandlad som en 10 åring, då det mesta man sa inte var värt att slösa tid på.
Jag är ständigt frustrerad om kvällarna, det mesta på grund av familjen. En stor bubbla av vrede blåses upp och det leder till att jag ständigt sover dåligt, drömmer mardrömmar och aldrig vill kliva upp ur sängen. Mycket av min ångest hänger med mig i sömnen som jag sedan tar med mig ut ur huset och till folket omkring mig. Minsta lilla kan få mig till tårar; Nemo hittar inte sin pappa och jag önskar jag kunde dyka in i dvdn och visa honom vägen.
I-landsproblemet i detta är väl att jag inte har någon att vända mig till, att tala ut med. Bolla. Jag vill bolla. Dock vet jag inte med vem. Vem har hjärta nog att lyssna på mig gnälla, låta mig torka snor på deras axel, ljuga att allt kommer att lösa sig? För jag tänker inte öppna upp mig för någon mer förrän kraven är uppfyllda.
seglaren
å mamma sa då gubben ser du alla öar, säg?
allihop är dom dina och ingen ska ta dom ifrån dig
allihop är dom dina och ingen ska ta dom ifrån dig
no ocean to wide, no mountain to high
Jag har kommit på det; jag är uttråkad. Av mig själv, mest. Det händer ju inget. Och dum som jag är sitter jag och väntar på att något ska hända, istället för att själv agera. Jag insåg nu, bättre sent än aldrig, om jag vill ha något gjort ska jag göra det själv.
om du var jag,
det första du gör när du vaknar på morgonen;
Dagar då du ska till jobbet försover du dig oftast, klär på dig som hastigast, sveper ett glas juice (som enligt mitt kostord 'oftast stavas jos') och drar på dig skorna (vilka som helst, bara du har på dig dem). Och allt detta på 15 minuter. Oftast glömmer du något vilket leder till att du missar tåget och förbannar dig själv för att du har en så orutinerad morgon.
Däremot, övriga morgnar, börjar du med att kolla ut geom fönstret i hopp om att du fått väder efter önskan. Du öppnar fönstret på glänt, njuter av lite frisk luft och drar dig tills du känner att du behövs någon annanstans än sängen.
Dagar då du ska till jobbet försover du dig oftast, klär på dig som hastigast, sveper ett glas juice (som enligt mitt kostord 'oftast stavas jos') och drar på dig skorna (vilka som helst, bara du har på dig dem). Och allt detta på 15 minuter. Oftast glömmer du något vilket leder till att du missar tåget och förbannar dig själv för att du har en så orutinerad morgon.
Däremot, övriga morgnar, börjar du med att kolla ut geom fönstret i hopp om att du fått väder efter önskan. Du öppnar fönstret på glänt, njuter av lite frisk luft och drar dig tills du känner att du behövs någon annanstans än sängen.
