airwayfever

Mitt huvud bubblar och snart kokar det väl över. Inom några dagar (två) kommer jag att vara långt från allt som är mitt, vänner, jobbet, kärlek, stress och panik. Men no one seems to care. Det är ingen som har tiden att ta den där fikan, det där samtalet eller detdär fjuttiga smset som visar att de bryr sig. Mygod, så har det pågått hela månaden.

Så fånigt. Av mig. Och jag kräver aldrig mer än lite sällskap. Vad gör man åt saken? Sådant får mina tankar att skena iväg.

Klockan var fyra på morgonen när jag smög in i lägenheten i hopp om att inte väcka någon och var, helt ärligt, tröttare än någon gång förut. Det leder till att jag lägger mig om fem minuter och tar igen förlorad sömn och energi, främst om jag ska palla bröllopsdagen imorgon (nej, jag kommer inte flänga efter prinsessan och prinsen). Min sista sommar på det förbannade jobbet, ingen av de högt uppsatta tycks ha hört talas om orättvisa tidigare. Inte min kopp av te.

Nu ska jag hänga en mörk gardin mamma donerade till mig så att det blir mörkt inne på mitt rum (hej, morgonsol!). Inatt fick jag lov att ta det med en filt. Täckte ju inte ens hela fönstret.

Klicka på bild för källa.

When my mind stops thinking, And my eyes stop blinking, 
I hope 
Somebodys there.

Ligger på mage i sängen och ser på HIMYM och känner mig smått patetisk. Särskilt när mor kommer in med tre pizzabitar och jag ligger under täcket, äter och ser på serier. Förstår verkligen inte vart jag är på väg med min livsstil. Jag har lagt ner träningen för att jag inte trivs, jag har lagt ner gymmandet för att jag inte hinner och jag jobbar på en ohälsosam plats på alla sätt och vis. Och nej, dietplanerna gick veeeerkligen inte som de skulle.

Däremot, utan att ljuga för mig själv, ska jag se till att ta mig i kragen. Kanske inte nu, kanske inte imorgon, men någon gång. Och jag måste. Det har gått för långt.

Det har visat sig att sommaren har kommit och jag har hunnit tillbringa all min fria tid hemma i mitt rum/framför tvn/på balkongen/framför tvn. Det har varit lönlöst att försöka sig på någon utomhus-syssla då de flesta är allt för upptagna/trötta/trippelbokade/orklösa. Vem bryr sig om att sommaren bara varar i två månader i Sverige, det är ju nästan en livstid för vissa!

Jag har valt rätt dag att vara barnslig. Tur för mig att jag jobbar imorgon (läs: tur som i 'sysselsatt').