airwayfever

And then I looked up at the sun
And I could see
Oh, the way that gravity pulls on you and me
And then I looked up at the sky
And saw the sun
And the way that gravity pushes on everyone
On everyone

Tog en lång promenad runt i stan idag, med mina tankar och min kära gamla ipod, full med gammal musik jag inte hört på över ett år. Fina livelåtar från Coldplay-spelaningar, Teitur och José Gonzalez. Jag ljuger inte när jag säger att jag brast i tårar när lyricsen och omgivningen totalt smälte samman - jag kunde lika gärna svimmat. En sådan där återställar-promenad i solen (och helvete vilken vind!) som man ibland måste unna sig när saker och ting börjar gunga som vågorna.

Träffade på mängder med fåglar mot slutet av upptäcktsfärden. En gubbe, möjligen fransman, kom och gav mig en liten plastpåse med fågelfrön och det tog inte lång tid innan jag var omringad av vita ståtliga fåglar, hungriga som aldrig förr.

Dagarna: Förbannar tidiga morgnar, fryser i mina höstvårjackor. Försökt hinna ikapp sömnen och på köpet försummat frukosten. Överambitiös i skolan. Jag har börjar simma också. Utöver de vanliga träningarna då. Minst 40 längder (läs en kilometer). Och jag lever knapert, tänker i röda trådar och promenerar förvånansvärt mycket.

Kvällarna: Sängen är en kär vän. Tupplur minst tre gånger i veckan, helst innan träningarna. Middagar och fikan med fint folk ger mig liv. Längtar efter våren brutalt mycket, när dagarna blir längre vet jag att jag kommer att må bättre. När klockan slår 23.00 får jag panik och tycker att klockan blivit mycket. Det får mig att längta efter sommaren.

Lycka: han.

Spelar Lucy Schwarts och Regina Spector i högtalarna. Känner att jag fick mig ett stort djupt andetag idag. Jag vet inte hur det är med er, men sovmorgon och ledig dag en måndag är som en veckas sommarsemester. När man vaknar upp i tystnad med fint morgonljus som kikar in genom persiennen.

Det är dagar som dessa som man uppskattar den där hemska snön, när man känner för att ta på sig de mysigaste vinterkläderna i garderoben, flertalet halsdukar och halvvantar. Och allt går som på räls, utan någon som helst stress eller panik.

Sen lägger ni på en promenad ute i skogarna med en kär vän, där man i tystnad och förståelse vandrar runt längst en stig som lustigt nog hette "Vilse stigen. Och där har ni en perfekt måndag. En sådan man ser allt för sällan nowadays.

Gillar att jag måste planera för att kunna vara utvilad iallafall en gång i veckan. Hektiskt liv, scheman som inte stämmer ihop och saker man inte hinner med på grund av prioriteringar man egentligen inte vill ha. Tänka sig, att detta kallas vuxenliv. Att jag måste hoppa över en skoldag bara för att komma på fötter efter den gångna veckan och fortfarande känna mig som walking dead person.

Nog om det. För jag har trots 2010 årets motgångar börjat det nya året med hela tre framgångar, vilket bådar gott för fler. Först och främst fick jag toppnyheten om att ha kommit med i Stockholms Vingars A-lag! Lyckligare tjej får ni leta efter. Tror dessutom att jag fortfarande lever på den nyheten (särskilt med tanke på hur den senaste veckan har varit och jag är fortfarande på fötter). Nyhet numero due - jag har kommit ikapp mina studier efter en hel del slit under november-december-månaderna och härmed inskriven på mitt program igen. Detta ska leda vidare till att CSN-bidraget kanske uppenbarar sig inom en vecka eller två och då är jag inte pank längre. Jisses.

Drog fram högtalarna och slängde upp dem på fönstret, höjde volymen och har sedan sjusnåret dunkat musik. Varken familjen eller grannarna uppskattar det förstås, men jag följer bara reglerna - "inget oljud efter 22.00".

Dör, så bra låten är.

Dör, vad jag älskar den här tröjan.

Dör, var jag är glad för att jag kom med i A-laget.

Lycka är att kunna ha på sig sina converse för första gången på flera månader, promenera runt i vackra huvudstaden, plåta (med sin aningen smutsiga kamera), läsa böcker (tack för att du finns, Dan Brown), smida planer med sina vänner och ligga sked med sin pojk (och jag får vara stora skeden).

Och ändå är det enda som rör sig i mitt huvud morgondagens, årets första, arbetspass och hur äckligt tidigt jag måste kliva upp för att göra något jag inte tycker om.

now playing.

next playing.

Jag å andra sidan vill bara ligga under filten med boken, en toapappersrulle att snya mig i och tystnad.

För hur roligt är det att fylla år mitt i vintern, efter jul och nyår, med inga pengar alls (och en förskylning på det)?

'Nytt år, nya möjligheter' säger de flesta. Men varför kan jag inte bli kvitt känslan att det inte alls är nya möjligheter? Särskilt när man kommer att tänka på att man lever utan någon som helst ekonomi, i ett rum hos föräldrarna bestående av 10kvm, pluggar något jag inte vill jobba med senare och vet å andra sidan inte heller vad jag vill jobba med. Full av ångest och rädsla inför det nya året.

Men. Jag antar att ett nytt år kan pusha en mer. Jag kan känna att det ger mig möjligheten att göra om, göra rätt. Så än finns det chans för mig (woho!). Om några dagar blir jag ett helt år äldre. Och ju mer åldern ökar, desto mer stressad och ångestfylld blir jag. Har det något med att man blir äldre att göra? Någon slags åldersångest, "jag kommer att bli rynkig och hängig"-grej. För vem kunde ha anat att man efter 20 års åldern skulle längta tillbaka till tiden med barbiedockor, lego och Play Doh. Belive you me, det var tretusensjuhundrafemtiosex gånger roligare än att hålla på med pengar och skriva uppsatser tills man dör.