att ha fel namn

Bland det jobbigaste i världen måste nog ändå vara att söka jobb. Man blottar sig själv, tvingas sälja sig och säga bra saker om sig själv - bara för att få möjligheten att tjäna en slant. Men jag vet väl inte hur man 'säljer sig själv', vad de där som tar emot mitt mail vill höra. Och det är väl det som gnager i mig. Jag vill vara den som har det bästa CV( och lite därför har jag praktiskt taget studerat i hur man skriver ett Personligt Brev och CV. Jag kan göra ett perfekt CV - så länge den inte handlar om mig. Som när någon ber en att berätta om sig själv.), vara exakt den de söker och slippa ångesten och väntan på att de ska höra av sig (vilket de aldrig gör). Hej, här är jag, ung vuxen, med ett utländskt påbrå och efternamn. Jag har lite att oroa mig över. Jag har sett min egen far gå under jord i väntan på ett jobb de senaste 13 åren, och än väntar han. Civilingenjör i geologi var visst inte bra och häftigt nog för Sverige, och att han tillbringat halva sitt liv åt studier var inte heller så viktigt. Han heter fel och fult så och därmed basta.

Det skrämmer mig. Att jag kommer vara en av dem som avvisas, trots utbildning, erfarenhet, personlighet. Det ska inte behöva vara så. Vad gör det om jag inte har ett efternamn ALLA kan uttala? Jag är ju snäll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0