airwayfever

Här sitter jag, hemma i det säkra, läser mail efter mail och önskar att jag var långt uppe i Hudiksvall med armarna runt det bästa i hela världen, bara för att slippa känslan av ensamhet och obetydlighet. Kanske för att jag aldrig annars är ensam i en trea söder om Stockholm. Vanligtvis får jag inte en lugn stund annat än på tiominuterspromenaden mellan huset och tåget. Men jag antar att det är 'som man brukar säga', man vet inte hur bra man har haft det förrän det är borta. Visserligen är det inte att jag saknar kaoset som förekommer i min familj, bara någon att fråga om det finns smör hemma och säga god natt till. Hur kommer det bli när jag flyttar hemifrån? För det finns inget annat i världen jag hellre vill än att flytta hemifrån. Sådana här tankar får mig att tveka och det är det sista jag behöver.

När jag vädrat hela lägenheten, kollat klart på CSI och sagt god natt till babe i telefon, kommer jag för första gången på 18 dagar att sova på en riktig säng, min säng.