airwayfever

play: Jónsi - Go do

Jag hade en alldeles underbar dag ute i solen, med boken, glassen, kompisen och otroligt fint folk omkring på stora gräsmattan. 20 grader varmt och det var nästan okej att sola de bleka armarna bland folk som fuskat och varit utomlands och blivit bruna. Jag hade en alldeles underbar dag. Och ändå ligger jag ihopkurad i sängen under tjocka täcket med en fin bok i famnen och önskar att jag var någon annanstans. Att jag gjorde något annat idag. Att jag hade ett gäng som kände för att grilla och dricka öl i någon park utanför Stockholm. Eller att någon, liksom jag, ville vara barn för en dag och bestämde att alla skulle åka till Gröna Lund och skrika loss.

För drygt en timme sedan läste jag ut den vackra boken "Veronika bestämmer sig för att dö" och det var inte förrän jag hade kommit till slutet som jag förstod budskapet (som i alla Coelho's böcker). Och jag har insett att jag tar livet för givet. Det är ju nu jag borde leva. Det är den här perioden jag kommer att komma ihåg resten av mitt liv och inget väder, inga pengar eller personer kan hindra mig att göra något. Jag lever för impulsen.