airwayfever

Åh, detta liv. Finns det något som heter nästan-22-års-kris? För isåfall har jag hamnat i ett sånt. Jag vet att jag bara är förkyld, hösten är här (tillsammans med höstdeppen) och det är ständigt mörkt och kallt och att det förmodligen är vad som får en att känna sig som en oformbar degklump. Men hur övertygar jag mig själv?

Jag gjorde ett försök idag. Och det verkar fungera.

Duschade, plockade med mig en kasse kläder som jag åkte och lämnade på second hand, träffade mina gamla lärare och tillbringade två timmar på mitt gamla standardfik med Dan Browns 'I cirkelns mitt'. Därefter bjöd hjärtat mitt på Carbonara och massa pussar och Zingo. En timma senare fikade jag i timmar med en mysvän där vi drack tre stora koppar te var och blev klokare av allt prat och filosoferande. Nu är det mina favoritserier på tv - så vad mer ska man begära? Ingenting.