airwayfever

Något säger mig att jag borde vara orolig och nervös, vilket har lett till att jag småfryser och har ont i magen ständigt. Jag vet inte vad jag borde vara orolig över och vad som gör mig så god damn nervös. Inget nytt har hänt. Eller så är det något som ska hända.

Jag har inte vågat lämna in lappen för övergång. Lagbyte, dvs. Den ligger på Martins köksbord utan frimärke, så långt bort från mig som möjligt. Efter helgen som varit har jag blivit smått overwelmed - det var inte vad jag hade hoppats. Hälften av laget kan inte svenska, en tredjedel kan inte spela och resten är gamla och har inte tid att träna 'för ofta'. Och där kommer lilla jag, med (som alltid) allt för stora förhoppningar och vill storsatsa. När man blir slagen av småflickor man en gång fick träna på volleyboll-läger för tusentals år sedan, kan jag inte annat än ifrågasätta mina drag - gjorde jag rätt? Och varför i helvete är jag så rädd för att göra fel?

När det gäller att leva, framtidsfrågor och 'vad-ska-du-bli'-grejer gör mig rädd att göra fel. Jag vill inte göra om för att göra rätt. Jag vill göra rätt direkt från början.