how long do I have to climb, up on the side of this mountain of mine?

Jag är bra på att växla på humör när jag har magsår-på-gång-dagar med alldeles för lite (eller för mycket) ensamtid. Då tänker jag på hur skönt det skulle vara med en pepptalk med någon som är bra att lyssna, som är bra på att ljuga att aaaaaallt kommer att lösa sig och att jag kommer erövra världen. Bara för att hitta tillbaks till mig själv lite. Med femton bollar i luften, och utan några som helst skills i jonglering, lär jag få alla bollar på huvudet och tuppar nog av närsomhelst.

Men kanske känns det så bara idag. Och oftast är det så att det håller tills jag vaknar igen dagen efter och kommer ut ur huset. Som att jag behövde sova på saken. Alltid dessa förhastade slutsatser, måste sluta upp med det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0