airwayfever

Jag skällde på 1, som att allt var 1s fel. Som att det var 1s fel att jag kände mig ensam hemma, att min dator börjar ge upp, att jag inte hittar mina favorittrosor. Och det tar mig en bra stund, ett regn av tårar och att bådas mobilers batteriet börjar svikta. Att inse att jag gör fel. Inte 1. Inte någon annan.

1 är lättast att skälla på. Att gnälla på. Hos. 1 sviker mig inte, 1 lämnar mig inte (än), 1 lyssnar och försöker få mig att tänka om. Tryggheten, just den tryggheten, har jag intehos någon annan. Då är det väl okej att vara jobbig; berätta jobbiga saker, gråta i onödan, be om råd och hjälp? Eller gör jag bara att jag skrämmer iväg den enda vettiga personen i mitt liv?

Np: Sia - Breath me