jag vet, vet du

Det finns många som har det värre än mig, men jag kan ändå inte förmå mig att gnälla. Dock är nog det ironiska att jag har haft det svårt i livet, då jag trots allt är ett krigsbarn som levt utan tak över huvud, utan mat i magen och har det funnits tak så har det funnits råttor och alla tänkbara kryp man kan komma på. Så jag känner att jag får gnälla lite. Kanske för att det inte blev som jag hade hoppats och jag inte kommit i underfund med vad det är jag vill med min framtid (som skrämmer själen ur mig).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0