airwayfever

Solen och värmen och de vackra höstfärgerna har resulterat i bra humör, kärlek, aktivitet. Alla dagar är inte bra dagar, men just denna var bland de bästa i år (no kiddin'). Det händer inget spännande i min almanacka, under några av mina dagar, men jag väljer att ta dem som de kommer. Trots att jag är van vid att ha planer minst fyra dagar framåt är det skönt att som omväxling känna att man för en gångs skull kan göra dagen till vad man vill, utan att något kommer i vägen. Men det är lätt att bli dagvild och gå vilse i lugnet. Som tur är har jag börjat träna, så en obligation 2-3ggr/v har jag och det behövs.

Ekonomin är inte det minsta närvarande, men jag tröstar mig själv med att oktoberlönen kommer att vara tillräcklig för att jämna ut det hela. Att jag för en gångs skull kan välja att stanna hemma och inte känna någon större ångest och slipper följa med bara för att jag kan trots att jag inte vill är något nytt och något jag välkomnar. Det har även fått mig att inse att jag inte behöver vissa saker som jag tidigare dreglade över och även börjat sälja sådant jag inte använder. När blev jag såhär klok?

Jag är sugen på ett jobb och tackar inte nej till ett erbjudande (så länge det inte är på mitt gamla jobb. Säg vad ni vill, men inte ens nu när jag behöver en extra slant skulle jag kunna sätta min fot där igen). För ett tag sedan var jag på intervju och väntade som på nålar i över två veckor på besked. Det blev som jag väntade mig och jag fick inte jobbet. Men så mycket som jag lärde mig på intervjun, inte bara om mig själv utan även vad en arbetsgivare är ute efter, har fått mig att våga söka jobb jag var rädd för med lite mera självförtroende. Something good from something bad, alltid något.

VT11 är inte så långt borta och jag har sökt massor med nya kurser att plugga till våren. Funderar på att lägga undan mina nuvarande studierna och testa något nytt. Få igång motivationen lite och se till att jag gör något jag tycker om ett tag. Det har tagit mig ett tag att komma fram till det beslutet, sen november09 har tankarna snurrat runt i huvudet. Och nu har jag äntligen bestämt mig för att göra något åt saken - bättre sent än aldrig säger jag.

Mina planlösa dagar väljer jag att tillbringa med pojk, vännerna, mor och dator. That's what keeps me going. Jag har träffat fina människor under de gångna åren som jag inte kan tänka mig att leva utan och kan inte heller förstå hur jag klarat med utan dem. Martin ser till att jag håller mig på fötterna med sina små söta handlingar och jag undrar ibland vad det hade varit av mig om jag inte hade hittat honom på sättet jag gjorde. Likaså mina vackra vänner (you know, you) som bara genom att lyssna, krama och le förgyller mina dagar mer än något annat (om ni bara visste).

Jag må sitta still i livet en aning och det må vara så att det inte händer så mycket hos mig. Jag bor hemma med familjen i ett rum på 10kvm, jag har ingen inkomst och jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor. Men jag har planer på att få ändring på det, huvudet fullt med idéer som är redo att strömma ut. Och jag vet att det snart är min tur att komma ett steg närmare vuxenlivet. Gäller bara för mig att vara tålmodig, och det är jag inte känd för att vara.