airwayfever

Ojoj, vad jag inte borde tillåta mig själv att bryta ihop och ge upp. Lyckligtvis bryter jag nog ihop FÖR ATT inte ge upp, det funkar faktiskt en aning. Tillbringar dock allt för många timmar med mina egna tankar, vilket vi alla mer eller mindre vet inte är bra för varken själ eller kropp. För några dagar sedan hade jag halsbränna/sura uppstötningar som efter en del googlande skrämde mig så pass att jag valde att stanna hemma i några dagar, hoppade över en träning (och alla som känner mig vet att det är prio 1 no.matter.what) och tillbringade mer tid i sängen än vad jag vanligtvis gör på en vecka eller två sammanlagt. För när ordet magsår dök upp, stannade hela min värld upp och jag taggade ner. Totalt. Jag är nog fortfarande lite i den sinnesstämningen, men inte tillräckligt för att inte bli påverkad av omgivningen. Men som jag tidigare har sagt - en hel del bra saker har hänt hittills och jag hoppas på att fler ska dyka upp (helst på löpande band). Så det svider att klaga när jag egentligen borde vara glad. Men att veta att något så äckligt som pengar kan ta allt det ifrån mig tycks aldrig ge mig någon ro.