airwayfever

'Nytt år, nya möjligheter' säger de flesta. Men varför kan jag inte bli kvitt känslan att det inte alls är nya möjligheter? Särskilt när man kommer att tänka på att man lever utan någon som helst ekonomi, i ett rum hos föräldrarna bestående av 10kvm, pluggar något jag inte vill jobba med senare och vet å andra sidan inte heller vad jag vill jobba med. Full av ångest och rädsla inför det nya året.

Men. Jag antar att ett nytt år kan pusha en mer. Jag kan känna att det ger mig möjligheten att göra om, göra rätt. Så än finns det chans för mig (woho!). Om några dagar blir jag ett helt år äldre. Och ju mer åldern ökar, desto mer stressad och ångestfylld blir jag. Har det något med att man blir äldre att göra? Någon slags åldersångest, "jag kommer att bli rynkig och hängig"-grej. För vem kunde ha anat att man efter 20 års åldern skulle längta tillbaka till tiden med barbiedockor, lego och Play Doh. Belive you me, det var tretusensjuhundrafemtiosex gånger roligare än att hålla på med pengar och skriva uppsatser tills man dör.